Åren har gått. Men för Fredrik Gewalli, liksom för alla andra direkt inblandade i händelserna kring diskoteksbranden, finns minnena kvar.

– Göteborg-Postens rapportering inför minnesdagen de senaste veckorna har gjort att jag börjat fundera kring vad som hände, berättar han.

Strax efter 00.30 anländer brandskadade i en strid ström till akuten på Sahlgrenska. Där råder ett tumult med personal springande åt alla håll, patienter på väg in och anhöriga som letar efter sina barn. Katastroflarm har gått.

– Nyckeln är att få en överblick men också hålla reda på vad vi har gjort, säger Fredrik Gewalli.

Hans roll är att styra upp handläggningen av de brännskadade.

Papperslappen, en fullklottrad A4, där han parallellt med akutjournalerna, noterar status, ordination och placering, blir viktig – och visar det sig dagen efter, den enda överblickande dokumentationen. Den talar om de hur många som kommer in, de skadades kön, kännetecken eller identitet och vart de tar vägen. Noteringar som även polisen har stor nytta av när de inleder sina utredningar.

– Jag stoppar ett antal akutjournaler i fickan, gör snabba undersökningar och försöker strukturera och skicka rätt patienter vidare till rätt avdelningar så fort som möjligt för att utredningarna ska komma igång på avdelningarna, inte på akutmottagningen, det gäller att få igång ett flow, säger Fredrik Gewalli.

Redan några år tidigare, vid en en traumautbildning med simulerad flygolycka, lärde han sig att det inte går att hålla allt i huvudet när man ska ta hand om ett stort antal skadade.

Allt eftersom anländer ett stort antal läkare, kirurger, narkosläkare, ortopeder och specialistsköterskor till Sahlgrenska. De svårast skadade patienterna tas nästan genast upp på IVA.

– Anestesiläkarna tar tag sängarna och kör upp patienterna själva.

– Vi inser snabbt att vi måste handla nu för att rädda liv och extremiteter, armar och ben. Se till att de unga andas och överlever. Någon annan dag kan vi reda ut vad de heter och när de är födda. Många läkare och sköterskor gör fantastiska insatser och det var verkligen ett teamwork att vara stolt över den natten, summerar Fredrik Gewalli.

– En sjuksköterska minns jag speciellt, Ingmar. Jag vet inte vad han heter i efternamn. Han var en nyckelfigur. Han höll huvudet kallt och fastnade inte i oväsentligheter.

För att få hjälp av andra sjukhus inleder Fredrik Gewalli en rundringning till brännskadeenheter runt om i Sverige och ett par i Norge och Danmark.

– Senare vid fyratiden på morgon ringer traumaspecialisten Per ­Örtenwall och tar över den delen. Då har man fått igång ett katastrofkansli på Gårda brandstation, som hand om helikoptertransporterna.

Elva patienter transporterades från Göteborg till andra till andra brandskadeenheter.

213 skadade transporterades från diskoteket till sjukhus. 150 blev inlagda: 73 på Sahlgrenska, 42 på Östra sjukhuset, 24 på Mölndals sjukhus och 11 på Kungälvs sjukhus.

– Som läkare lärde jag mig att hantera patienter i svåra situationer och att jobba i team, det sistnämnda har senare varit en ledstjärna för mig. Som människa lärde jag mig vad ödmjukhet är.

Läkarens lapp väcker gamla känslor till liv

20 år sedan backabranden: Från diskoteksbranden anländer ungdomar i en strid ström till Sahlgrenskas akut. På Fredrik Gewallis sparade och fullklottrade papperslapp från katastrofnatten blir kaoset påtagligt. – Det gör ont och tårarna trillar nu när jag läser de anteckningar som jag har sparat från den natten, säger läkaren som för 20 år sedan var jourhavande plastikkirurg.